Precis som hos människor är epilepsi hos hundar relativt vanligt, och sjukdomen kan behandlas. Faktum är att upp till fem av 100 hundar har epilepsi.
Epilepsi kan i stora drag delas in i två typer. Primär epilepsi, där man inte kan finna någon bakomliggande orsak till anfallen. Detta kallas också idiopatisk epilepsi. Sekundär epilepsi är när det finns andra medicinska problem som orsakar anfallen, t.ex. infektion, tumörer, huvudtrauma eller förgiftning.
Anfallen kan ta sig många olika uttryck. De kan vara så lindriga som en ryckning i läppen på ena sidan, eller så allvarliga att hunden faller omkull och sparkar omkring sig. När hunden har haft ett epileptiskt anfall kan det dröja dagar, veckor eller månader innan den får ett nytt anfall – om det överhuvudtaget händer igen.
Alla anfall är olika, men ett typiskt epileptiskt anfall består av tre faser.
Fas 1: Förändrat beteende hos hunden före anfallet
Före ett anfall märker du kanske av förändringar i hundens:
- Rörelser, som att den t.ex. går av och an eller slickar sig om munnen
- Kroppsfunktioner, som att den t.ex. dreglar eller kissar
- Beteende, som att den t.ex. piper, gnyr eller gömmer sig
Fas 2: Anfallet
Normalt startar ett anfall med att musklerna blir stela. Hunden kan falla på sidan med benen utsträckta och huvudet bakåtböjt. Den kan också utföra paddlande rörelser med benen. De flesta hundar andas snabbare och häftigare, och de kan ge ljud ifrån sig eller kissa och/eller bajsa på sig.
Fas 3: Förändringar hos hunden efter anfallet
När anfallet är över kan det hända att din hund ligger orörlig på golvet en stund innan den försöker komma på benen igen. De flesta hundar uppvisar också olika förändringar i beteende som avviker från det normala; dessa kan hålla i sig från några minuter upp till flera dagar och kan omfatta:
- Försämrad orientering och vinglig gång
- Överdriven hunger och törst
- Okontrollerad tarm- och/eller blåsaktivitet
Ordet epilepsi betyder ”upprepade anfall”. Anfallen beror på för stor elektrisk aktivitet i hjärnan.
